Inga ord

Just nu vet jag inte vart jag har mina känslor, allting har blivit en enda röra. Igår kom allt som ett bakslag efter att min egovecka hitills varit perfekt. Vet inte hur jag ska klättra upp för stegen igen. Börjar bli riktigt less på samhället och alla runt omkring som tror att de stöttar men backar inte upp en när det väl behövs. Om man vill ha hjälp så vill man ha det på riktigt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0